Tigers blogg

Senaste inläggen

Av Louise - 22 december 2018 23:32

Jag tänkte försöka skriva ner årets största händelse, innan året är slut.. Nämligen min #förlossningsberättelse. Det är svårt att få tid att sitta ner och samla sina tankar i skrift dessa dagar, men jag kan spela upp hela händelseförloppet i mitt minne när som helst. En förlossning är minsann det häftigaste man kan vara med om och jag har haft glädjen att få ha varit med om två lyckade sådana i mitt liv. Jag har nu såklart förträngt hur ont det gjorde (tog inte särskilt lång stund när man väl har sitt älskade barn i famnen) så att jag lätt hade kunnat tänka mig att gå igenom det igen. Just för att det är så mäktigt vad kroppen klarar av, och den ljuvliga belöningen efteråt.

 

Jag hade en jättebra första förlossning, med Linnéa. Det gick förvånansvärt snabbt (12 timmar från första värk tills hon var ute), jag klarade mig med enbart lustgas och kände mig lugn och stark under krystningen och det gjorde knappt inte ont under själva krystningen tack vare barnmorskans tryck med de varma handdukarna (tack och lov för dem!), så jag kände mig inte orolig inför förlossning nummer 2 utan gick in med ett öppet sinne och tron att detta skulle jag klara av. Och det gjorde jag, men denna gången gick det snabbare, 6 timmar från första värk tills han var ute, och det var så intensivt på slutet att jag inte hann med att andas och slappna av. Dessutom verkade barnmorskan lite orolig för att jag inte krystade tillräckligt så det blev så stressigt på något vis och hon var inte alls lika bra med handdukarna så jag minns en sveda som var näst intill olidlig där på slutet. Men låt oss inte börja med slutet utan ta det från början.

 

Den 9e februari slutade jag jobba, inför min förlossning som var beräknad den 15 februari. Linnéa kom en vecka för BF och endast 2 dagar efter jag slutat jobba så jag väntade mig detsamma denna gång. Det var väldigt stressigt på jobbet sista veckorna eftersom jag hela tiden tänkte att det kunde sätta igång när som helst och jag hade massor jag ville göra färdigt. Linnéa var sjuk i två omgångar, och jag och Erik var också förkylda så jag fick vabba en del vilket stressade mig mer. Jag var tung och hade vissa dagar svårt att röra mig och när jag väl slutat jobba så ville jag verkligen bara ha det överstökat. Varje dag som gick kändes som en besvikelse. Och det gick så många dagar. Jag hade ställt in mig på att det skulle bli den 14 februari, min egen födelsedag, men inget hände. Sen hoppades man på att det skulle bli den 15e, på utsatt tid, men nej, inte minsta känning. Den 17e var vi på kalas hos min systerdotter som fyller år den 18e. Jag hade hoppats att vi skulle vara på BB istället och få lämna återbud till kalaset, men nej – hela kvällen var jag med. Och flera dagar till gick. Linnéa var hemma med mig från att jag slutade jobba och vi hade ganska lugna dagar. Dels för att vi var sjuka och dels för att jag inte orkade röra mig så mycket. Det var kallt, blött, lite snö vissa dagar ute. Svårt att få motivation till att gå ut men vi var ju i stallet varje dag och kollade till fåren. Jag intalade mig att det var bra att bebisen väntade tills vi var friska så att jag skulle orka med förlossningen bättre och att hen inte skulle bli smittad av något dumt virus direkt. Och det var ju bra, egentligen, även om vi hade så tråkigt. Jag prövade allt för att få igång det. I flera dagar städade jag och putsade fönster. Vi var på Ikea och vandrade runt en dag också men inget hjälpte ju.

 

Erik jobbade mycket och var iväg på lite jobbresor, vilket kändes osäkert men det var ju bättre att klara av det innan bebisen skulle komma. Varje gång jag ringde honom fick jag inleda med att säga ”Nej, det är inte på gång” och varje kväll innan vi skulle somna sa vi ”inget idag heller… suck”. Vid min sista rutinkontroll på MVC fick jag frågan om jag ville vara med i en studie som innebar att man blir igångsatt i vecka 41.0 istället för 42.0 Jag var nästan beredd på att göra det men vi sa att vi skulle bestämma vid nästa besök, som var inbokat den 20 februari kl. 09. Jag rådgjorde sedan med en bekant som jobbar som sjuksköterska på förlossningen som avrådde mig från att bli igångsatt. Om inget är fel på mamman eller barnet är det bättre att avvakta om det sätter igång av sig själv för det är det bästa för kroppen. Det är mycket vanligare att det blir kejsarsnitt om man blir igångsatt och just snitt ville jag undvika så långt det bara går. Så jag skulle tacka nej till erbjudandet om att bli igångsatt tidigare hade jag bestämt mig för, det skulle ju i vilket fall som längst vara en vecka till jag skulle behöva stå ut.

 

När jag vaknade på natten till tisdagen den 20 februari kl 03 och kände spänningar i magen, vågade jag först inte hoppas på något. Jag tänkte att det var gaser och skulle snart gå över. Det kändes bara lite konstigt och oregelbundet och jag försökte kolla på klockan hur långt det var emellan känningarna och det var ju typ 10 min. Efter en timme så tyckte jag att jag kunde konstatera att det var värkar jag kände, då det började kännas mer och bli mer regelbundet. Jag väckte Erik och sa att jag hade värkar, jag går och duschar nu. Jag sms’ade också mamma, som skulle vara beredd som barnvakt till Linnéa. Jag sa att det kommer ta lång tid så du behöver inte vara redo än. Tror det var redan vid 5 tiden som jag ändrade mitt besked och sa att hon nog får komma. Jag ringde också förlossningen och förberedde dem på att jag skulle komma. Håll ut hemma så länge du vill och sen kommer du in sa dem. Vi skulle ringa och meddela när vi åkte, eftersom vi har en liten bit att köra. Vi åt frukost, packade klart väskan, tog bilder på magen, och jag tvingade Erik att dammsuga i tvättstugan så jag slapp skämmas för att det såg fördjävligt ut där, och han kollade till djuren. Mamma kom i god tid och fick se mig sitta och profylaxandas mig igenom värkarna som tilltog allt mer i styrka. Hon tjatade om att vi skulle åka in och strax efter kl. 6 gjorde vi det. Vid 06.30 blev jag inskriven på förlossningen och vi fick ett rum direkt.

 

Efter en första kontroll som visade att jag var öppen 5 cm fick jag sedan börja med lustgas. Värkarna var väldigt oförutsägbara tyckte jag, under hela tiden, vissa var korta och andra långa, vissa kändes knappt alls och vissa gjorde hur ont som helst. Det var svårt att veta hur länge jag skulle andas i masken och det var svårt att känna i förväg när värken kom (när jag inte satt med CTG’n). Strax efter kl 7 fick jag gå till badet, vilket jag önskat, för det hann jag aldrig med under första förlossningen. Badet var ljuvligt, så varmt och all smärta försvann. Jag kunde riktigt slappna av och nästan somna – helt underbart. Man kunde ha lustgasen med sig också men tyvärr inte CTG’n så problemet med att inte kunna förutsäga värkarna och veta när jag skulle ta lustgasen kvarstod. Värkarna började kännas lite mer efter en stund så barnmorskan tyckte att jag skulle gå upp ur badet ifall jag började få krystvärkar.

 

Kl 08.05 var jag öppen 8-9 cm vid kontroll och kl 08.15 gick vattnet. Jag hade varit lite osäker på om vattnet gått innan eller inte för det liksom sipprade ut vätska litegrann hela tiden men när vattnet gick ordentligt 8.15 så var det ingen tvekan. Det sa plask ordentligt och därefter tog värkarna i fruktansvärt. Fram till dess hade det gått ganska bra tycker jag men från att vattnet gick, då låg jag föresten på sidan i sängen, blev det ett enormt tryck och jag kände mig stressad och kunde inte slappna av, kunde inte andas emellan för det tryckte hela tiden. Jag kräktes också kort efter att vattnet gick, när barnet passerade spinae i bäckenet, det var samma vid min första förlossning så jag kände igen känslan och visste att nu är det inte långt kvar. Jag skrek mycket under krystvärkarna, även om jag vet att man inte ska det utan man ska försöka samla kraften och trycka på istället, men jag vet inte om jag kände att teamet runt mig inte tog min smärta på allvar så jag var tvungen att skrika för att de skulle förstå att nu gjorde det riktigt ont. Och det gjorde det, och sved. Jag försökte säga till att hon skulle trycka hårdare med de varma handdukarna men hon tyckte väl att hon gjorde tillräckligt, även om jag helt klart kände att det inte var det.

 

Barnmorskan ville att jag skulle ställa mig på knä mot ryggstödet en stund för hon tyckte väl inte att det hände tillräckligt eller om hon var rädd att barnet var stressat jag vet inte. Jag ville inte för det gjorde ont att röra sig men de fick upp mig där i alla fall. Jag behövde inte stå många minuter för det hjälpte ganska fort att barnet kom längre ner, och det tryckte på ordentligt, sen fick jag lägga mig ner igen. Det behövdes inte många krystvärkar för att trycka ut honom sen när han väl börjat komma ut, men det var inte alls samma som vid min första förlossning att jag i lugn och ro tog en värk i taget och hade det smärtfritt däremellan utan det tryckte och sved hela tiden. Men kl 08.56 är han född så när man ser tillbaka på det så var det ju inte särskilt lång stund som jag behövde härda ut. Knappt en timme var ju så där jobbig, innan gick det ju ganska fint. Kl 9 hade jag ju en tid bokad för kontroll på MVC men hon fick sitta och vänta på mig i onödan en stund och fick sedan beskedet att jag redan var förlöst. Jag var inte beredd på att det skulle gå så fort eller att det var så nära som det var, jag trodde jag skulle behöva krysta betydligt längre.

 

När han väl var ute lille Måns så kändes ju allting helt underbart. Smärtan avtar så himla fort och man vill bara hålla om sig bebis och pusta ut. Lycka och lättnad kände jag. Han var ljuvlig. Men det dröjde ett tag innan jag fick honom på bröstet vilket frustrerade mig. Linnéa lades direkt på mitt bröst och det var den målbilden jag hade sett fram emot, att äntligen få hålla honom och se honom, och jag förstod inte varför sköterskorna höll honom borta från mig så länge (det var inte så länge men det kändes så). Efteråt förklarade Erik att Måns hade bajsat precis när han kom ut så de torkade av honom bara. Erik fick klippa navelsträngen precis som förra gången, men efter en ganska lång stund då det pågick en studie om effekten av att låta navelsträngen vara kvar extra länge (minns ej hur många minuter). Måns ville börja amma direkt och han lärde sig fort hur man skulle göra. Han var nog inte ens 10 minuter gammal innan han hade börjat äta. Jag var så nyfiken och ville se hur han såg ut och började direkt kolla om han hade samma storkbett i pannan och nacken som Linnéa, men han hade inga sådana märken. Och han hade mörkt hår, ganska mycket, och såg alldeles perfekt ut.

 

Sen följde ju allt det tråkiga med att krysta ut efterbörden och bli undersökt och sydd. Jag var väldigt öm och krävde massa bedövning för det gjorde jätteont när hon skulle sy, även om det inte var mycket hon skulle göra. Måns vägde 4135 g och var ju väldigt stor så det var väl därför det kändes så mycket mer denna gången när han skulle ut. Han var 51 cm lång. Han såg väldigt liten ut så jag trodde bara han vägde 3,8 kg eller nått. Vi fick flytta över till BB strax efter 12 och då var jag redan pigg, hade duschat och kunde gå och sitta bra. Jag minns att det kändes så skönt att vara några kilo lättare och jag hade inte längre ont i benen och höfterna. Återhämtningen gick snabbt denna gången, men eftervärkarna var rätt tuffa i två dagar.

 

Erik fanns förstås vid min sida under hela förlossningen. Han masserade lite, gav mig dricka, höll koll på värkarna när jag satt i CTG’n och höll mig i handen i badet minns jag, men på slutet har jag faktiskt ingen aning om vad han gjorde, haha. Då blundade jag och var så inne i mig själv och min smärta. Men jag är så klart glad och tacksam att han var med och delade den fantastiska upplevelsen med mig, och att vi fick hålla om varandra när Måns väl var ute.

 

 

 

Den efterlängtade matbrickan som vi fick innan vi flyttade över till BB. Snacka om att man är hungrig efter att ha klarat av en förlossning! Tråkiga mackor kanske, men smakar underbart ändå.



     

 

Vi stannade på BB till dagen efter, sen hade vi för tråkigt och ville åka hem. Måns sov ju nästan hela tiden och vi längtade förstås efter Linnéa. Sen blev det lite tokigt när vi skulle tillbaka för kontroll för vi fick en tid på fredagen men då ringde de på morgonen och sa att vi var felaktigt inbokade i Kungsbacka och det fanns inga lediga tider i Varberg så vi fick vänta tills på lördagen eller om det t.o.m var söndagen jag minns inte. När vi var tillbaka på BB för kontroll i alla fall så kände jag mig lite ledsen. Ledsen för att jag inte skulle få komma dit mer, och se hur det ser ut där inne eller vara där med ett barn till. Erik tycker det räcker med två barn. Och det kanske det gör, men jag tycker verkligen att det känns trist att inte få vara med om en förlossning igen för hur ont det än gör så är det onekligen det mäktigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag är nöjd med att det har gått så bra vid båda mina förlossningar och vad de resulterat i. Och jag kommer minnas det för resten av mitt liv. Så häftig upplevelse!

 

Bild från BB, Varberg:

 

 

Hemma väntade en nyfiken mormor och storasyster. Linnéa har varit så fin mot sin lillebror från första stund. Hon är hjälpsam och tycker om att mata honom, bortsa hans tänder, vara med och byta blöja och leka med honom. Fast nu för tiden tycker hon att han är ganska jobbig ibland med och hon skriker på honom när han tar hennes saker... oj oj, man bara hör hur det kommer låta om några år..

 

     

ANNONS
Av Louise - 20 december 2018 22:15

Idag blir lillprinsen 10 månader. Han är minst sagt en liten glad prick och han fick sin tredje tand för några dagar sedan. Jag ammar fortfarande en del men på dagtid är det mest som mellanmål och så äter han vanlig mat till frukost, lunch, middag och kvällsgröt. Det funkar ganska bra. Men det hade varit skönt om han ville trappa ner lite på natten, för han äter fortfarande väldigt ofta.


   


Han sitter bra, hatar att ligga på mage, kryper inte utan hasar sig fram på rumpan, tycker om att öva på att stå och gå men han gör det bara om man håller i honom än så länge och han ställer sig inte upp mot saker än heller. Han är lätt att få att skratta och tycker om att gosa. Han pekar gärna på saker och pratar massor men inga riktiga ord. Han förstår dock lite grann, om man t.ex frågar var lampan är så tittar han på den o.s.v En himla mysig kille är han.

ANNONS
Av Louise - 7 december 2018 21:11

Det går sådär med den här nystarten av bloggen. Det är mest för att jag inte hunnit skriva ikapp om allt jag hade tänkt skriva om, och då blir det så långa inlägg och jag måste leta upp bilder och sånt och därför en större insats och då känner jag att jag inte hinner. Men jag kanske ska släppa den planen och blogga lite mer spontant istället och så får de där längre inläggen komma när de kommer helt enkelt.

Idag har jag och min pappa varit på utflykt med barnen, långt in i skogen utanför Ullared och kollat på en hästtransport. Den har jag tänkt köpa. Jag är väldigt planerande och har stort kontrollbehov i vanliga fall men när det gäller utgifter är jag tämligen spontan :-p What can I say? A girl likes shopping.. Vi kör ju djur och grejer regelbundet och hittills har vi samsats om en hästtransport jag och min syster, men det är smidigt att ha en egen tycker jag. Och så dök det upp en i fint skick till bra pris på annons i förrgår och då får man ju slå till tycker jag.

Imorgon är det dags för det årliga pepparkaksbaket hemma hos mamma och på söndag åker sista lammen till slakt. Då blir det lite lättare med fodringar och så för då är det bara 4 hästar och 5 får kvar. Diddi har flyttat men Heimir flyttade hem för ett par veckor sedan då syrran köpt en ny ponny. Har jag sagt det? Heimir har gått hos syrran 3 månader i alla fall som sällskap till Piggelin då Snäckan är såld. Men nu är han hemma och jag hoppas kunna komma igång med ridningen lite även om det är den tråkigaste tiden på året nu.. Men vi har nog haft den torraste november på flera år. Det har kanske inte varit så soligt utan mest mulet men inte regn och storm som vi är vana vid. Även oktober var okej och vi fick in en bra andra skörd med 21 ensilagebalar så nu känner jag mig trygg med att vi har tillräckligt med vinterfoder. Vi fick stängslat en ny jättestor hage så lammen har kunnat gå på bete länge vilket sparade en del foder med. Och de har vuxit bra ändå för vi fick jättebra slaktvikter på bagglammen som vi slaktade för 2 veckor sedan. Fontana och Viking gick på bete hela oktober så det gick inte åt så mycket hö under hösten då det mest var Diddi och Beda som åt.

Vi har kommit ganska långt med att göra iordning vardagsrummet. Vi köpte faktiskt de sofforna vi kollade på i somras och de levererades nu i november. Innan det har vi tapetserat och målat om. Det återstår lite småfix med tavlor och vi hade tänkt ha en fåtölj eller två också. Ska ta lite bilder så ni får se. Sen, om vi hittar något bra ekvirke som är torkat, så ska vi bygga nytt soffbord och tv-bänk. Svårt att få tag i möbelvirke?!?

I helgen var vi på julmarknad på Wapnö med Eriks familj. Duggregn och kallt så det var väl inte så mysigt men annars var det en fin marknad och god mat på slottet. Måns och Linnéa skötte sig bra och de är väldigt lätta att ha med sig på saker faktiskt.

Dop

Av Louise - 27 augusti 2018 10:57

Måns dop höll vi den 6 maj i Kungsäter kyrka och hade sedan dopkaffe i församlingshemmet. Vi bjöd på smörgåstårta från Åsa hembageri och prinsesstårta från samma ställe samt en massa kakor och bullar som mamma gjort. Dukningen gick i blått och jag tyckte vi fick till det riktigt fint.              

#dop #doptårta #åsahembageri #dukning


Måns skötte sig fint i kyrkan. Glad, sov och så bara lite ledsen medan han blev blöt. Sen sov han hela dopmottagningen så inga gäster fick hålla honom utan bara kika på honom i vagnen. Han blev överöst med fina presenter och vänliga lyckönskningar i gästboken <3


Dopklänningen är min pappas från 1943 och den har alla hans syskon, mina kusiner, jag och min syster samt våra barn haft. Alla namn och årtal står inbroderat. Det finns även rosa sidenband till den.


     

Av Louise - 27 augusti 2018 10:37

Ett inlägg för att summera några större händelser som hänt under våren..


Måns föddes ju förstås, men det får bli ett eget inlägg.


I april fyllde Linnéa tre år. Det skulle vi fira med stort kalas men tyvärr var vi magsjuka. Jag var det några dagar innan och hann bli frisk så vi skulle ha kalaset ändå men så blev Erik sjuk så vi fick ställa in. Barnen klarade sig tack och lov. Så på hennes födelsedag höll vi oss för oss själva och firade henne med tårta på sängen och paket och så låg vi typ och såg på film hela dagen :-) Hon fick rida med för det gillar hon. Och tårta fick vi äta hela veckan för jag hade redan gjort en jättestor tårta eftersom vi skulle haft många gäster. Kalaset fick vi istället ha helgen efter men då kunde tyvärr inte farmor och farfar närvara så det fick bli ytterligare ett kalas för bara dem. En väldans massa tårta blev det i flera veckor :-p


   


Tårtan gjorde jag själv och hade köpt fin marsipan på #LillaTräslövsFinbageri att klä den med. Hann inte lägga så mycket tid på dekoration som jag tänkt men äsch. Den var god.


 


I maj fyllde min pappa 75 år och de firade vi med middag hemma hos honom, bara vi i närmsta familjen. Han fick sin present inslagen i en trälåda som jag skruvat och spikat igen ordentligt för att göra det lite jobbigt. Så gjorde han med julklappen till julklappsspelet i julas nämligen och tyckte att det var så lustigt nu nu fick han igen.


 


I juni firade vi midsommar. Vi var hemma och hade våra goda vänner Frank, Christina och Eli på besök, som vi ju också brukar fira nyår med. Vi var vid Sällstorpsgården där det serverades kakor och dansade runt midsommarstången och sen blev det middag (grillat egenpruducerat lamm) och kubbspel hemma. I år hade vi också våra nya grannar som middagsgäster vilket var trevligt så att vi fick lära känna dem bättre. Linnéa blev kompis direkt med deras dotter, även om hon är mycket äldre, så vi har en bra framtida barnvakt i huset intill vilket är bra.


Linnéa hade den fina Sverigedräkten på sig, som är sedan min syter och jag var små. Den har syrrans barn också haft. Några killkläder som går i arv har vi inte i familjen eftersom Måns är första killen, så till honom hade jag köpt en ny sjömanskostym. Den är också från #Lycks, som ligger i Väröbacka och det är där klänningen kommer ifrån. De gör verkligen så fina festkläder för barn!


   

Av Louise - 24 augusti 2018 22:08

Det var den här mannen jag valde till min och för fem år sen blev han min äkta man. Det känns fortfarande helt rätt! Älskar dig av hela mitt hjärta min prins!

Dagen har vi spenderat i Moheda med Eriks familj. Det råkar ju typ alltid vara Mohedadagarna i samband med vår bröllopsdag. Och dessutom fyller ju Eriks mamma år så vi har firat med god middag och tårta. På förmiddagen var vi i en stor möbelaffär och letade soffor. Att det ska vara så himla svårt att hitta rätt då!?! Så typiskt när man nu går och drömmer om att göra fint hemma.. när vi äntligen hittat en modell som vi båda gillar är vi inte överens om färgen. Men den är kanske för dyr och opraktisk också eftersom det inte gick att ta av och tvätta klädseln.. Vi får leta vidare.

Det är ju så annars att nu när jag är föräldraledig så går man hemma och får massa idéer på hur man vill göra iordning. I vardagsrummet, badrummet, Måns rum och även det rummet vi har matsalsbordet i. Men det blir mycket på en gång. Vi har ju hittills lagt mest krut på att fixa iordning i stallet sen vi flyttade in så nu vill jag börja få fint inne i huset med.

Hela eftermiddagen idag har Erik skruvat på sin moppe så att han kan vara med på mopperallyt imorgon. När han trodde den var klar så började det läcka bensin igen.. attans.. så är det med gamla grejer. Laga nått så går nått annat sönder..

Av Louise - 20 augusti 2018 23:10

Idag blir lillprins Måns 6 månader. Tänk att det gått så fort. Det är konstigt det där med tid när man befinner sig i sin bebisbubbla. Å ena sidan så känns det som igår vi var på BB, men å andra sidan kan jag inte fatta att han varit så liten som han var då och man kan knappt minnas hur det var att hålla en sån liten plutt fastän det bara var några månader sen. De här 6 månaderna känns både som de flugit förbi men samtidigt är vi så inne i det här tvåbarnslivet nu så det känns som han varit här jämt och jag minns inte ens vad vi gjorde i början när han var nyfödd. Skumt?



Idag fick han prova hoppgunga för första gången och det tyckte han var jättekul. Linnéa har varit på förskolan idag, första dagen sen midsommar. Trodde det skulle vara svårare att lämna henne idag men det gick fint och hon har haft så kul att hon inte ville följa med hem. Hon trivs jättebra på förskolan och jag är så nöjd jag med. Det är fantastisk personal och eftersom det bara är två avdelningar och små grupper så har de mer tid för barnen och gör himla massa kul saker hela tiden. Det känns verkligen lyxigt.

Imorgon är det läkarkontroll för Måns och en tur till återvinningscentralen är det tänkt. Vi håller på att städa och rensa på loftet i maskinhallen. Finns en massa skräp kvar där från tidigare ägare som vi inte orkat ta itu med innan. Annars är jag mest sugen på att ta itu med heminredning nu. När man går hemma hela dagarna får man ju mycket idéer :-D Och så har vi ju mest lagt tid på stallet och djuren sen vi flyttade hit. Nu hade det varit roligt att få ordning inne i huset med.

Av Louise - 6 augusti 2018 21:28

Jag kan ju förstås inte skriva om allt som hänt sedan förra året när jag slutade blogga. Men jag kommer att lägga in några inlägg om vad som hänt under våren för att skriva ikapp lite. Tänkte börja med att sammanfatta årets lamning. Vi har ju 11 tackor, leicester och gotlandsfår och i år fick vi totalt 20 lamm som föddes under två veckor i slutet på april-början på maj. Alla utom en tacka klarade att lamma själva och med hon som inte lyckades fick vi tillslut tillkalla veterinär då varken jag eller Erik lyckades rätta till lammen som kom i felläge. Det var två bagglamm och de hade trasslat in sig i varandra så att de kom samtidigt. Veterinären löste det dock, tack och lov, så både tacka och lammen klarade sig. Det var första gången för oss som det blev så allvarligt, annars har vi bara fått hjälpa till att dra lite ett par gånger men i regel klarar alla sig själva. Några tackor fick trillingar och några fick bara ett lamm, men jag är nöjd med utdelningen och de är jättefina! Som vanligt, fastän vi slaktat ut tackor som är dåliga mödrar, så fick vi ett flasklamm i år igen. Det lyckas vi med varje år... Årets flasklamm lärde sig dock snabbt att dricka i lammbaren så att vi slapp gå ut med flaska var tredje timme dygnet runt, och det uppskattas. Tyckte också att vi fick till ett smidigt system med lamningsboxar i år, och vi gjorde en liten lammkammare till flasklammet där tackorna inte kom åt att dricka mjölken. Det är ju annars ett häststall vi har så det är inte optimalt för fårhållning.


     


I ett försök att få tackan som stötte bort ett lamm att acceptera det, så kidnappade jag hennes favoritlamm några timmar. Måns blöjor kom då väl till användning och den fick bo i badrummet. Jag försökte även att adoptera bort "hatlammet" till en annan tacka som precis lammat och smetade in den med massa fosterhinnor, men inget av mina försök hjälpte. Tackan som stötte bort lammet fick stå bunden ett par dagar och vi höll henne så att lammet fick dia, men hon blev bara mer och mer arg så vi gav upp och började mata med flaska istället. Men den fick gott om råmjölk först i alla fall och den har vuxit bra.

 

       

När alla lammat och gräset börjat växa fick de komma ut på bete. I år blev det den 10 maj. Maj månad blev riktig högsommar och efter att vintern varit kall och hållt sig kvar länge blommade sedan allt ut på en gång och vi hade ett överflöd av gräs.

 


Vi hade 25-30 grader varmt och nästan bara sol, inte något regn alls knappt. Vi hade sen innan bestämt att vi skulle ta en tidigt första skörd för att få kraftigt hösilage till de dräktiga tackorna nästa år. Det var bra väder för det så redan den 2e juni fick vi in skörden och eftersom det var så varmt och bra tork så blev det torrt som hö.

 


I juni blev det lite svalare, speciellt runt midsommar för så måste det ju alltid vara, och vi fick några dagar med regn, fast inte mycket. Sen blev det varmt igen och under juli har det ju blivit extrem torka. Vi har haft sol och över 30 grader varmt och i princip inget regn. Det är knappt någon betestillväxt och alla får som var utlånade till skogsbeten fick vi ta hem efter en månad för inget nytt bete växer och allting bara vissnar bort. Det är ett riktigt nödår i år och många har förstås problem med att få tag i vinterfoder. Och många, inklusive oss, får använda sitt vinterfoder för att stödfodra med nu då det finns för lite bete. Det är också för hårt i marken här så vi kan inte stängsla nya hagar ordentligt utan har fått göra lite små fållor med plaststolpar, såna som man trampar ner. Det stoppar dock inte hungriga får och lamm från att ta sig ut när det är grönare på andra sidan... Och vi har faktiskt grönt, vi har klarat oss bättre än många med vår lerjord. Andra har ju helt sönderbrända åkrar. Dock växer ju inte gräset så mycket mer så det är osäkert om vi får in en andraskörd eller inte. Men man kan hoppas på en skörd i september/oktober.


Vi fick dock in lite hö i juli då vi slog övervuxet gräs i en av hagarna, där varken hästarna eller fåren ville beta, och vi fick in lite höbalar när vi slog skyddszonen och en hage hos grannen. Det blev också premiäranvändning av vårt nya höband i maskinhallen, som transporterar upp balarna på loftet. Gick smidigt.


   

Vi är så tacksamma för all hjälp vi får av familj, vänner och grannar i samband med vår höskörd varje år. Och jag brukar alltid ta ett kort på alla som hjälpte till och så ska jag rama in det och sätta upp i trappan upp till loftet.


Det ser ut att bli lite regn till veckan, och aldrig har man hoppats på, eller behövt, det så mycket som nu. Träden dör och brunnar sinar, det är riktig kris. Och kommer det inte regn så att gräset börjar växa så måste mer av vinterfodret användas eller hela åkern stängslas in så att det inte blir någon andra skörd.. Vi har som sagt klarat oss bättre än de flesta då vi har förhållandevis mycket mark till våra djur och vi har lerjord som höll fukten länge jämfört med grusiga jordar. Vi fick en helt okej första skörd, ungefär som vi förväntat oss medan andra på sin höjd fått in hälften av vad de brukar få. Men det vi fått in räcker bara till oss själva och det blir ingen extra inkomst av att sälja foder som vi brukar, och om vi behöver stödfodra djuren redan under sommaren och hela hösten så kommer det inte att räcka ens till oss.


Men visst har det också varit skönt med lite sol och värme, det ska jag erkänna. Jag hade ju önskat mig en fin sommar nu när jag är föräldraledig och det har blivit mycket bad i sommar och det är ju ljuvligt varmt i vattnet. När det är 30 grader varmt ute orkar man ju inte göra något annat så då får man helt enkelt bada och äta glass. Det är roligt också för Linnéa har börjat trivas så bra i vattnet och är inte lika rädd längre och försöker öva på att simma och så. Vi gick ju simskola med henne förra hösten och det tror jag är jättenyttigt.


   


När vi åker och badar åker vi oftast till Kärradal (Stora Kärra) eller Stråvalla, som ligger närmare där mamma och pappa bor. Vi har också testat lite sjöar i år men jag trivs ju bäst i havet.. och det har varit så fint vatten, inga maneter eller mycket tång.


Se där, det blev ju en uppdatering om lite allt möjligt. Det kommer så småningom en förlossningsberättelse och lite tillbkablickar på Måns första månader också.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tigers blogg med Blogkeen
Följ Tigers blogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se